En del känsliga må ta illa vid sig, men gårdagens roligaste citat är från träningen där en snubbe som är från landet och således okänslig för en del "omskrivningar" klämde ur sig följande aburda one-liners...


Halv-bonnen - Idag sparrade jag mot han hudfärgshandikappade killen.
Joel - Va? *börjar garva*
Halv-bonnen - Ja, han... Ja vad fan, du vet.
Joel - Du menar den mörka killen?
Halv-bonnen - ja, exakt.

Joel - Varför säger du inte bara hans namn?
Halv-bonnen - Jamen, jag vet ju inte vad han heter. Han sa sitt namn. Typ F... Fo... Fe någonting, och det var så krångligt så jag sa, Nu heter du Johan!

Dagens nördinfo från mitt pluggande:

Hur våra mitokondrier (en sorts kraftverk i cellen) ska byggas upp förs alltid vidare på moderns sida. Och härleder man detta tillbaka så kan man hitta en "ur-moder" som är skapare till samtliga nu levande människors mitokondrier.

På ett sätt säger detta att vi alla är släkt med varandra.


Ännu ett argument för. i debatten om incest?

Som sagt. Jag är sjuk.

När jag handlade på Ica så skulle jag prata med en person i förbutiken. Inte ett ljud kom fram. Min hals blockerades av vad som kändes som tre löskokta ägg.

Jag harklade. Fick lite luft. Pressade fram ett av äggen som spred sig i munnen. Diskret fick jag tugga sönder denna obehagliga och vedervärdiga slajmboll. Tur att man har börjat dricka råa ägg den senaste tiden så man är van vid konsistensen.

Jag klarar allt nu. Fear Factor... Bah! Amatörer! Testa en snorlobba storlek biljardboll någon gång istället.

Hon i förbutiken gav mig ett äcklat ögonkast och jag gav mig skamset av mot utgången istället. Där en 95-årig kvinna långsamt banade sig väg med sin rullator. Det är inte första gången hon skapar kö.

Jag funderade på att hosta¨på henne lite. Snabba på kola Vippen så att säga.

Men nej, nej... Jag är snäll. Godhjärtad. Jag svalde pånytt mina biljardbollar i halsen och skonade den stackars kvinnan. Som tack tittade hon äcklat på mig när jag ställde mig utanför ingången och slemmade.

Bitch. Jag har just räddat ditt liv.

Så god är jag inte och jag blåste lite luft åt hennes håll.

Jag är en idiot.

Inte av de många tusen anledningar som ni kära människor kan komma på utan för att jag någonstans långt inne fortfarande tror att jag är stålmannen. Jag kan inte bli sjuk, skadas eller förlora.

En idiot som sagt.


För att orka och klara att träna tio pass i veckan så måste mitt liv klaffa perfekt. Jag måste äta, sova och slippa onödig stress annars skiter det sig.

Denna veckan har jag ätit ingenting, jag har sovit sex av sju nätter borta på allt från delad 90-säng till luftmadrass, och på det personliga planet har en hel del saker hänt som tar energi.


Förkylning är okej. Snorig näsa går att snyta ut, och att hosta är nästan lika skönt som att skratta om man bara har rätt inställning. Men i torsdags kväll pajade min hals. Fuck.

Laddningen inför fredagens morgonpass blev en sovsäck på golvet, två bananer och en påse vicks blå. Givetvis på förhand katastrof och som jag skrev igår. Jag är nu sjuk. På riktigt.

Jag är ingen stålman, jag är en ömklig Joel i reklamen för "Och ni kvinnor snackar om att föda barn..."

Lördag.

Sjuk.

Vilket slöseri.

När jag steg på spårvagnen från min kompis lägenhet imorse så var det ett litet brott. Mitt månadskort hade nämligen gått ut kvällen innan och det finns ingen pressbyrå i närheten av min kompis lägenhet. Kyla. 8 på morgonen. Joel går inte.

Så en hållplats från min polare stiger tre kontrollanter på. Blockar alla utgångar och säger de hemska orden "Ja, får vi besvära om färdbevis"

Helvete! Universum! Va fan? Vad är oddsen.

Målmedvetet rör sig kontrollanterna runt i vagnen och kontrollerar alla. Jag skakar på huvudet och försöker försvinna in i väggen. Go mindtricks a lá Jedi all over their asses.

Och universum lyssnar.

Kontrollanterna möts i mitten. Precis där jag sitter. Och antingen är jag Lukes kopia på 2000-talet eller så har jag en jävla tur. För ingen frågar mig.

Nästa station. Kontrollanterna går av.

Universum! Vad är oddsen?


(Vissa inlägg går fortfarande inte att kommentera. Blogg.se säger att det ska vara fixat nu så ge det en vecka till)

Jag har numer en bög i min bekantskapskrets.

Det är kul, inte bara för att bögar påminner så mycket om människor, men också för att man nu har en back-up plan om man skulle bli dumpad av Skånskan.


Jag har stora förhoppningar om att bögen i framtiden kommer kunna bjuda på många roliga citat hit till bloggen.

Jag sitter på bussen när en äldre, skröplig, tjock kvinna stiger på. Hennes ögon bönfaller mig om att resa mig upp men nej, jag sitter kvar...

Joel... Stolt motståndskämpe mot Sexism, Åldersfixering och Övervikt.

Om världen bara vore lite mer som jag.

Dagens SMS:

"Tja Joel, jag la precis en bajs som nästan nådde ända upp ur toalettstolen. Jag var bara tvungen att berätta det för någon"


Jag känner mig hedrad...

Jag svarade givetvis mycket uppskattande och berömde min käre väns tarmfunktioner som verkar tagit igen sig sedan det stora stoppet hösten -09.

---

Apropå detta kan tilläggas att jag häromdagen låg och kramades med Skånskan när hon helt plötsligt får lätt damp och hoppar ur sängen. Jag frågar vad som händer och hon lyfter snabbt på täcket där en batteridosa till datorn ligger och lyser.

Hennes förklaring är?

"Jag kände något varmt vid rumpan och min första tanke var att jag råkat bajsa på mig"


Eeh?

Är detta när man kanske borde börja bli orolig?

Jag var igår tvungen att ta tåget till andra sidan Sverige.

Snökaos här.

Har suttit på tåg och förseningarna är inte nådiga. Viss humor kan dock anas bland tågpersonalen eller vad sägs när lokföraren helt plötsligt ropar ut:

"Jaha, Signalfel. Det ska väl bli spännande och se om vi kommer fram idag..."

---

Eller när några ungdomar sprungit ut på spåret och lokföraren upplyser oss om detta så säger en kvinna till sin väninna:

"Har dom snöbollskrig tro?"
"Jadu, eller så har dom läst den där kollektivt självmord av Pasilijano"

---

Eller när en kvinna frågar biljettkontrollanten efter resegarantilappar och han bara börjar skratta och skaka på huvudet.

Kommentarsfunktionen på bloggen har varit satt ur funktion. Så vissa har skrivit kommentarer som helt försvunnit.

Detta brukar skapa frustration. Tyck dock inte för synd om er själva.


En Japan gjorde en gång ett försök att göra en komplett ordbok över det japanska språket. Han la ner otaliga år. När han närmade sig slutet blev dock hans stad (Hiroshima) bombad och allt arbete försvann.

Trägen som han var så började han dock om och blev klar 20 år senare.

Det mest roliga/opassande ögonblicket under kvällen kommer när tv:n helt plötsligt gör reklam för Britains got talent och en av Portugiserna säger:

"Well, Britains got talent, but we have Madeleine*"

---

*Madeleine är den där unga tjejen som försvann i Portugal, hennes föräldrar blev senare misstänkta för att ha mördat henne... Ni minns säkert.

---

Detta drar igång en lavin av olika historier varpå en av av snubbarna berättar hur han satt i en polisbil med en vän som var alldeles för full. Poliserna är dock förstående och hjälper snällt till genom att skjutsa hem pojkarna. Helt plötsligt vaknar den fulle snubben upp och utbrister:

"Jag har Madeleine hemma hos mig. Följ med in sedan"


Tvärnit.

Aldrig. Aldrig har två så sura poliser någonsin skådats. Och polaren och hans vän fick en lång natt där de gick hem längs vägen.

Vaknar på morgonen hos min polare.

Delar lägenhet med fyra killar och den trånga sovplatsen är mer gasförgiftad av dålig pizzamatsmältning och bakfyllerapar än koncentrationslägrernas duschar.

Jag går in på toaletten och möter en syn där en snubbe sitter vikt på toaletten, halvvägs genom en omvänd korvstoppning. Och en annan naken står i dushen och sjunger.

Jag undrar kort om jag har hamnat i ett absurt Big Brother hus, eller om någon smög ner syra i mitt glas dagen innan och jag nu hallucinerar. Stanken överallt är dock verklig och jag tar min tillflykt till köket.


Min frukost blir en näve chips. Värdig i sammanhanget.

En av mina kompisars frukost däremot består av resterna av min pizza från dagen innan, som en annan kompis sedan ätit av, och som en tredje sedan rotat igenom, tuggat på och spottat ut. Den fjärde ser dock nöjd ut när han hittar en halv pepparoni och lite mjukt, förtuggat bröd.


Jag smiter. Åker hem. Kör bara en sån här dag i veckan nuförtiden. På tåget hem ber jag en cool Rockerkille/arbetslös sänka musiken på sin ipod.


Tillbaks i verklgheten. Samlar åter igen vuxenpoäng.


Hycklare är vi allihopa

Det är några vänner här från Portugal. Och precis som alltid när utlänningar kommer på besök så ska alla Svenskar börja snacka väder.


Grattis? Vi vann?


Växthuseffekten! What the fuck! Less talk, more action!